Det stämmer inte allas. Jag gjorde en hel del i går-det är tisdagmorgon nu.
Efter att ha rastat hunden började vi med att ställa i ordning på altanen, skurade av trädgårdsmöbler och golvet, sedan sopade jag lite av vägarna i området, en maskin kommer i morgon och gör grovjobbet, men det ska sopas grus från kanterna och vid farthindren så att allt kommer med. efter lunch gjordes diverse inköp. En daglig promenad för att få inspiration till dagens text naturligtvis.
Jag läser att bostadsministern söker bostad, han får ju inte bo kvar i sin riksdagslägenhet nu när han är minister, reglerna är sådana. Det gäller visst inte hans partiordförande Hägglund som bor kvar i sin sedan 2006...
Nå, det är väl bra att han får känna på de svårigheter som möter Stockholmare varje dag. Han tyckte att en 2:a i Vasastan var för dyr men hans efterträdare, en "vanlig" riksdagsman köpte en lägenhet i Traneberg då han tyckte att 15 kvm var för litet att bo i. Nu har ministern tillfälle att tala om för Reinfeldt att det behövs hyreslägenheter i inner staden ! Reinfeldt förresten, han är så feg att han inte törs möta Juholt i en debatt. De har väl inte hunnit skriva något manus åt honom. Arkelsten &co. Nonchalant och dumdrygt av honom, tycker jag.
Juholt har ju gjort klart vad han vill, slopa RUT, höja förmögnhetsskatten, eller rättare sagt införa den igen,bl.a två saker som alliansen är emot. Det kan han väl bemöta i alla fall ? Men de- alliansen- är bara intresserade att införa ett nytt skatteavdrag. Men oss pensionärer struntar de i. Persson & co tog ju pengar från pensionärer under krisen med löfte att återställa dem när finanserna var i ordning. Men så kom valet och nu är det som det är, nuvarande regering har inget ansvar för det, de rika måste få sitt först. Och sist.
I lördags när vi kom till Årstavillorna med flyttlasset fick jag se en härlig syn, en flock highlandcattle -kor- komma skuttande ute på åkern bredvid. Det gav mig en flashback från min barndom. Jag är ju uppväxt på en bondgård och minns när vi på våren öppnade portarna och kossorna visste att de skulle få släppas ut efter den långa vintern. De råmade högt och blev ivriga. Det gällde att hålla sej undan när de trängde sig ut genom ladugårdsporten och hoppade runt på ladugårdsbacken så koskiten sprutade! Det finns de som säger att djur inte kan visa glädje, men de har nog aldrig sett ett kosläpp!
Första gången de skulle i väg på grönbete var de ivriga och man fick jaga på dem. Men de blev snabbt vana och när de togs in för mjölkning på kvällen gick de direkt hem till sina bås. Det fanns en skällko- med en pingla runt halsen- , oftast den äldsta och klokaste som gick först. Själv gick jag efter -och då det fanns- plockade blåbär som jag mumsade på. Jag minns än idag doften där på skogsvägen, solvarm sand och tallbarr, doften av kåda efter timmerhuggning. Men framför allt tystnaden, bara ett stilla sus bland träden. Visst det regnade ibland, men det är de varma soliga sommardagarna man minns, eller hur ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar