Det var den månaden det!

  Ja, November är över, kylan verkar ha kommit för att stanna men än ingen snö i antågande. Lika bra det.
Bra om det blir lite tjäle först, det är ett bra underlag för snön när den kommer.

   Det har varit en omväxlande månad, både väder och nyhetsmässig, vädret ofta bättre än nyheterna...
Tänker främst på tyfonen på Filippinerna och de försvunna journalisterna i Syrien.
Man måste beundra dem för att de vågar ta såna risker, både i Syrien och i tyfonens spår. Döden finns alltid närvarande, i det ena fallet i form av vapen i det andra sjukdomar.
  Den katastrof det innebär att förlora familj och hem i båda fallen är något vi inte kan föreställa oss i vår trygga vrå av världen.  Då är det än viktigare att det finns människor kan och vill riskera en hel del för att vi ska få veta vad som sker.

   Men det sker ju saker här hemma också, vi hör och ser brott begås dagligen, skottlossning är snart vardagsmat, man reagerar  med en axelryckning när man läser om det. Det är väl inte skottår i år?
Ja, en onödig kommentar kanske.
     Men att det finns så många vapen i omlopp borde få polis och lagstiftare att fundera över vilka åtgärder man behöver vidta.  Nu är det inte så lätt med EU och öppna gränser, särskilt inte sen Baltländerna kom med, det flesta vapnen kommer in den vägen, tidigare var det från forna Jugoslavien, en del kommer nog fortfarande därifrån. Nu är det inget som jag påstår, utan det är väl kända fakta.
    Om man ska var lite cynisk, så länge det bara drabbar kriminella har jag inga problem med det, som Leif GW Persson brukar säga.    Men om oskyldiga råkar komma i vägen, då är det något helt annat. Det står väl inte på med tanke på att det inte handlar om prickskyttar och att de oftast begår sina gärningar i mörkret och siktar på benen för att markera.

     Nu kommer, som vanligt vid den här årstiden, många halkolyckor, snöskoterolyckor och  drunkningsolyckor att inträffa. Det är samma sak varje år, bilister blir överraskade av av det blir halt när det är vinter, när snön kommer ska det köras snöskoter, alldeles för fort och inte sällan med alkohol i kroppen. Och nybörjare som inte behärskar dem.
    Jag kan också förstå att blanka sjöisar lockar, att glida fram på skridskor är härligt, men också farligt.
Många gånger gick man igenom som liten på tidiga isar, tur det var grunt just där. Man visste om att i vasskanten var det tunn is, men vi var tvungna att ta oss förbi för att komma ut på sjön.
   Isdubbar hade vi inte, självklart men dumt naturligtvis. Idag skulle jag inte ge mej ut på isar utan rätt utrustning.
   Andra olyckor vid den här tiden är bränder, orsakade av bortglömda ljus och i en del fall glödloppor från kakelugnar och öppna spisar.
    Så bra julklappar är brandvarnare- kolla batterierna!, brandsläckare och brandfiltar.  I övrigt, varsamhet med levande ljus

   Ljus, ja i höstmörkret är det vackert när alla grannar sätter upp ljusslingor så att området lyses upp, det känns genast trevligare och skänker ett lugn.  Men lagom är bäst, vi måste tänka på elförbrukningen också.
   Nu kommer december och julhandeln sätter fart på allvar, men jag bryr mej inte så mycket. Den biten har vi klarat av redan.
   Nu ska jag nog värma glöggen, ta en pepparkaka och försöka bli snäll...

Blandade karameller ur fredagens godisskål...

Så här i slutet på veckan kan man summera den med ett ord: Grått!  Jo, det var visst lite sol en dag.... eller har jag drömt det?
   Nåja, det är snart december och vintern är på väg sägs det, en extrem vinter har utlovats av diverse väderinstitut. Jag vet vad jag tycker om dessa, mycket spådomar är det. Väder blir det i vilket fall som helst.
     Men nu släpper jag vädret..

I dag är det 50 år sedan Kennedy sköts i Dallas, om det var Oswald ensam eller om det var fler inblandade vet jag inte. Vad jag vet är att det inte var Christer Pettersson i det här fallet heller...
   Jag har läst några böcker, sett dokumentärer om mordet och läst intervjuer, jag lutar nog åt Oswald ändå...
Vad det gäller Kennedy som president, ja jag har omvärderat honom mycket, dels den biografi jag läst om familjen men även när jag läser om vad han gjorde egentligen. Inte var det mycket i alla fall, nu hann han inte med spå mycket under sin korta tid- utom en massa kvinnoaffärer- som  president. Som Wolfgang Hansson skriver i Aftonbladet idag, 22/11, så är det två saker, dels det han sa vid installationen, något han lånat från en annan politiker. Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.
 Det andra är hur han klarade av Kubakrisen. Att den uppstod berodde till stor del på den misslyckade invasionen av Kuba 1961,  Grisbukten, som ni minns. Han trodde att det räckte med 1800 outbildade soldater för att väcka Kuba mot Castro. Detta trots att han blivit avrådd av sin stab i Vita Huset.
   Han var också med att ta beslut om soldater till Vietnam och kriget där, något som Johnson fick skulden för..
Populariteten berodde på utstrålning och Jackie.... hade det funnits den mediabevakning då som finns nu, då hade han inte överlevt skandalerna med sina kvinnor, bl.a en 19-årig praktikant! att det fanns fler än Monroe är känt. Jackie visste nog mer än vad hon visade.  Man hade nog ifrågasatt hans  kapacitet med tanke på hans sjukdomar och medicinering, mycket smärtstillande p.g.a hans ryggproblem. Han hade ofta en korsett och / eller kryckor, men sällan i offentliga sammanhang. Det var känt, men media var hänsynsfulla då. Till skillnad mot Clinton och Lewinsky...

    Undrar vad som skulle hända om något sådant skulle ske i Sverige?  Tänk om Reinfeldt skulle bli påkommen i riksdagshuset med byxorna nere?  Eller om Annie Lööf skulle hittas berusad i en parkerad bil...
  För att ta två exempel.  Att några efter för många järn tar till järnrör och slåss är lite annorlunda, de var ju (h)järn döda innan..

   För övrigt så anser jag att det är tröttsamt med kändisar som  alltid ska berätta om sin taskiga barndom, det är supande farsor, morsor som slår, skilsmässor, övergrepp och mobbing.  Finns det ett allmänintresse för detta? Det är så synd om dem, i terapi måste de gå också för att få veta vem/vilka de är och hur de är. Senast i raden är Babben Larsson som tydligen  tog skada av några örfilar och blev tvungen att gå i terapi.
   Är det nödvändigt att offentliggöra sånt här? Vad säger syskon och övrig släkt?
Mitt råd till kändisar,artister, skådisar och idrottsmän är: håll privatlivet privat, det finns tillräckligt mycket elände i samhället ändå.
   Jag tänker inte skriva något om den delen av mitt liv, kanske mest för att det inte finns något sånt. När min barndom var fattig men lycklig. Om det gjort mig till den jag är ? Ingen aning, tänker inte ta reda på det heller.  Jag duger, det räcker så!,

smått o gott i vått o torrt..

Ibland är det svårt att få något skrivet trots att man tar och får intryck hela tiden. kanske det blir för mycket på för kort tid?  Men den digitala världen gör ju att allting går så fort, undrar om det är så nyttigt för människan ? Vår hjärna är inte skapt för den hastighet allting sker, den är fortfarande kvar i stenåldern i många avseenden.
   Det fick jag lära mej en del om av etnologen Sverre Sjölander för ett antal år sedan på ett fackligt seminarium.

  Bl.a  så förklarade han varför vi har lättare att minnas ansikten än namn , stenåldersfolken hade inga namn, de var tvungna att minnas ansikte för att skilja vän från fiende t.ex. Samma sak med alla koder vi ska komma ihåg, portkoder, bankomatkoder o.s.v
   Att sedan en del har en mer stenåldershjärna än andra är ju tråkigt,jag behöver inte nämna några namn, men de tillhör en grupp av människor som gillar vitsippor, om ni förstår vad jag menar......
  De kan säga något och sedan ångra sitt (sina) ordval många år efteråt och tro att de ska bli ursäktade och förlåtna. De blir de också, men bara av den största stenåldershjärnan..
   Tydligen är det ingen som reflekterar över att åsikterna finns kvar....  Undrar varför ingen journalist följer upp uttalanden de gör och ställer frågan: du säger att du ångar vad du sagt, skyller på omognad o.s.v, men är dina åsikter desamma ?  Det skulle vara intressant att höra deras svar... om de nu har något.
   Även om de skulle ha det, så skulle det inte vara trovärdigt. Men det är heller inget annat de säger när jag tänker efter..  Detta om detta.

    Jag är för övrigt ganska så trött på politiker, idrottsmän  och andra offentliga personer.
Varför ska det alltid "hånas", rasas och snackas en massa dumheter. För att inte tala om när partiledarna  inom alliansen pratar i metaforer eller försöker vara allmänt lustiga. Det blir bara så löjligt, nästan på sandlådenivå. Både inom elitfotbollen och hockeyn är tonen ofta på samma nivå, ibland tar de och blandar ordspråk och talesätt på de mest häpnadsväckande sätt. " Det var som en sten som släppte från axlarna"  var det en spelare som sa. "Nu är råttet mågat" lyckades en annan få till det, men det kom i stridens hetta, så det är ursäktligt. En målvakt sa :" det var en landslagskapten som ätit för mycket bernaisesås" Några dar senare släppte han i några billiga mål och fick kommentaren: " han hade väl doppat handskarna i bernaisessåsen".
  Suck, tänk först, spela sedan och snacka sist..
 Inte undra på att jag slutat titta på fotboll och hockey när spelare - och ledare- beter sig som barnungar.
  Jag tycker nog att man bör hålla en hyfsad ton i dessa sammanhang.   Eller är det bara jag ? som Ulf Brunnberg säger i tv-programmet Partaj.
    F.ö så hoppas jag att Sverige vinner över Portugal i morgon, trots att de har så fula tröjor....