måndag 29 oktober 2012

jubileeumsnummer!

Ja, jag upptäcker till min förvåning att det är den 100:e gången jag skriver i bloggen.
Jag har ju skrivit en massa annat också, bl.a till Aftonstjärnan, PRO:s tidning, boken om Norrsundets sågverk, tidigare för SKTF och personaltidningar  på Gatu och Fastighetskontoret och Fastighetsförvaltningen. Några sidor har det blivit under årens lopp, artiklar av skilda slag, minnen, kåserier, intervjuer med människor på jobbet. Men nu är det alltså nr 100 i det här forumet.
    Vad ska det handla om? Ja, det brukar ge sig under det jag skriver, har inga direkta mål eller  klara idéer om innehåll även om det finns något i  skallen stora drag.

     T.ex  så har jag äntligen gjort höst.  Det innebär förutom att ha satt på vinterdäcken så är allt trädgårdsarbete avklarat.  Jag trodde att det var det redan efter städdagen i föreningen för 3 veckor sedan, men så dök det upp 20 kbm barkmull som skulle läggas ut på en del rabatter på vissa gemensamma ytor. För min del så blev det ca 10 timmars körande med skottkärran i det " gröna" området, vi har tre sådana i föreningen, gula, röda och så gröna, där jag bor. Nu var det bara i det röda och gröna som behövde åtgärdas, det gula området ser lite annorlunda ut med annan växtlighet. men så småningom så...
  Vi var 4 stycken som klarade av arbetet på 2 dagar. I det röda var det runt lekplasten och vid tvättstugan, vars häckar klipptes ner i fjol och i år som 3 grannar hjälptes åt. Men mina kbm fixade jag själv..
   Nu ska jag bara se över verktygen, en del behöver kanske rengöras och rostskyddas, en skottkärra ska också underhållas, diverse muttrar har lossnat och behöver skruvas åt. Billiga kärror slits fort...

         Hösten ja. På himlen jagar gråa moln västerut, blåser friskt, det är plusgrader, men i morse var det -8 när jag steg upp vid 7-tiden.
Men det är ju inte mycket att skriva om, de har det betydligt värre på östkusten i USA med en  riktig   Frankenstorm på väg in över land. Miljoner kommer att drabbas av elavbrott och översvämningar, delar av New York evakueras. Men ändå upp till 130 mil inåt land kan ovädret orsaka stora skador. Så vi ska inte klaga. I USA är ju vana vid orkaner och stormar även om de inte är i klass med denna som beskrivs som en " orkan på stereoider"   Möter den sedan den kalla vinterluften från norr blir det än värre.
 
      Det sägs att en olycka sällan kommer ensam, det är ju snart presidentval i USA. Inte vet jag om det är en olycka direkt, men det späder ju den spänning de står inför i USA..
   Jag har försökt hänga med i valkampanjerna, men det är svårt att tycka om någon av kandidaterna, de ligger för långt från min verklighet. Men, att rösta på Romney.. en man som har 0 koll på geografi.. Inte så ovanligt direkt bland presidentkandidater och sittande president- Men när han påstår att Iran enda väg till kusten går genom Syrien, då hajar man till! Däremellan ligger ju Irak, Iran har ju kust i söder i Arabiska viken.. Jag får leta fram Bergwalls gamla atlas från skolan och skicka den till honom. När han läst den kan han skicka den vidare till Sarah Palin ( minns ni henne? ) Hon påstod att man kan se Ryssland från Alaska..
    Jag minns också Al Gores klassiker efter ett besök i Latinamerika: Jag önskar jag läst mer latin i skolan så kunnat prata med befolkningen.
   Det klagas på den svenska skolan, men geografi kan vi fortfarande...tror jag.

Så där, nummer 100 läggs nu till handlingarna.


fredag 19 oktober 2012

Än finns det färger kvar!

Det är mitten av oktober, milt och fuktigt ( ett finare ord för regn..)  Träden har fortfarande lysande färger kvar på grenarna, även om det blir färre för var dag, några är helt ännu gröna. På många ställen ser marken ut som den vore täckt med färggranna mattor. Har ni tänkt på hur lönnlöven kan skifta i alla möjliga nyanser?
     De får gärna ligga kvar och lysa upp tillvaron när vi går mot den gråa och dystra november.

I helgen som var tillbringade jag i Norrsundet, dels för att se en fotoutställning, fantastiska foton av Maria Wijk, dotter till en klasskamrat som det också var roligt att träffa, fadern är också en gammal bekantskap sedan men också en f.d arbetskamrat. Lustigt, jag har tre vänner- kvinnor- på facebok som är duktiga naturfotografer, det finns naturligtvis fler i Sverige.
   Norrsundet och höstfärger, jag tog en promenad ner till Verket, den del av samhället jag bodde på mellan 1968-80. Då, en levande del med många arbetarbostäder, nu en djungel i färgsprakande färger. Det gick knappt att se gatan där jag bodde. Den var bara en smal asfalterad stig omgiven av buskar och sly. En tall fanns kvar så jag kunde se var mitt hus stod, på andra sidan stora vägen såg jag en del av en gatubelysning, det enda tecknet på en civilisation...   Naturen är snabb att ta tillbaka det människan lämnat.
    Några hyreshus fanns dock kvar, tydligen ska två rustas upp, det tredje som kallades för mesosten en gång p.g.a sin gulbruna färg såg välmående ut med sina hyresgäster. Det är ett av tre hus byggda i sten, de andra , Sista styvern och Pölsan är borta. I det sistnämnda bodde jag. Det huset var yngst, från 1960 tror jag.  De skämtsamma namnen fick de av att hyrorna var så höga att folk bara hade råd att äta pöls. I ger fel på den maten dock! Styvern, det huset skulle fått en våning till, men pengarna tog slut, de räckte bara till vindskupor. Om detta är sant vet jag inte, men det sades så i alla fall. Ett utslag av folkhumor kanske. 
    På verket fanns ju både fabriken och sågen, nu är båda nedlagda, mycket är rivet men ännu återstår många byggnader.  Men tyst är det, ingen rök från fabriken, inga truckar som kör fram och tillbaka med pappersmassa eller virke, inga lastbilar med timmer eller tågsätt som ska växlas.  Inga människor på väg till och från jobben i industrin.
      Men om man står alldeles stilla, blundar och lyssnar noga så kan man i minnet se och höra ett levande samhälle med människor som levt och arbetat här och trivts med varandra och den trygghet som fanns då, i vetskap om att det alltid skulle vara så.
    Men till slut kom verkligheten ikapp, alla illusioner försvann, och all tillit till företag som man trott på.

Det är något som man säkert känner igen på många orter runtom i Sverige, i Bengtsfors, Säffle, Trollhättan
och nu Hallstavik.    Det enda ställe det går åt andra hållet är Norrland, tidigare så hårt drabbad av utflyttning.   Där finns hopp - och arbete i gruvnäringen. Men med ett stort problem, bostäder. Inte blir det bättre när halva Kiruna måste flyttas.
   Om regeringen vill satsa som kan det bli fart på gruvor i Bergslagen också. Grängesberg t.ex. Men då måste det till en bra infrastruktur, järnvägarna måste byggas ut, förhoppningsvis till Gävle som har en bra hamn.
 Så allt är inte nattsvart, men det tar tid och man måste våga satsa för att skapa jobb. Vågar -och vill- regeringen? Undrar vad näringsministern tycker och tänker? Men hon är ju mest intresserad av att göra C till ett liberalt parti. Av det gamla folkrörelsepartiet återstår bara en fyrklöver, dags att byta ut den mot en svamp, av Stureplans modell....
 
      Nu är det fredag, dagen avslutas med en god middag, pannbiff med lök, blomkål och potatis. Samt ett  glas Graham Beck, gjord på pinotagedruvan.  Tyvärr sista gången då Vin& sprit slutar med den sorten.
   Hänsynslöst!

måndag 8 oktober 2012

Tycka tisdag trist...

    Ja, nu har väl den riktiga hösten börjat, med ostadigt väder, regnskurar av och till. Just nu, i skrivande stund, regnar det i alla fall. Men jag ska inte klaga, förra veckan var fin, ja, ända till i går.
   Det var ju skönt att kunna göra området fint inför städ och fixardagen, helgen var ju perfekt, solig och +10-14 . Det blev som förra året, 3 fulla containrar. Nu var det många som blivit tillsagda att klippa ner höga buskar och häckar som inkräktade på gemensamma ytor och vägar. Jag och 2 grannar fyllde en själva med ris från området.
   Det gemensamma, det blir allt mindre i Sverige allteftersom alliansen säljer ut "våra" tillgångar till riskkapitalbolag. För sa man om statliga jobb att  statens kaka är liten men säker.  Nu är det bara smulor kvar.  Man berömmer sej av att ha sänkt skatter så att folk har fått mer i plånboken. Visst är det väl så, men det är mycket mer man får betala för själv, samtidigt som man inte höjt barnbidraget, ja kanske lite grann då.

      Här om dagen var det partiledardebatt i TV, men jag orkade inte se den. Tycker att dessa små tuppfäktningar inte är intressanta längre. Man ägnar mest tid åt prata om vika fel de andra har och mindre om den politik man vill för. Utom SD, de kan gärna ha en telepromter  med rullande text: minska invandringen.
    Reinfeldt stod visst mest i bakgrunden och lät de övriga i alliansen tala, han vill väl att de ska bli starkare och ta tillbaka väljare. KD och C ligger ju oftast under 4%-spärren och nu får de alltså chansen att visa vad de vill. Men ska försöka var roliga och vinna poäng på andras bekostnad. Hägglund är ju en pajas, Lööf börjar likna honom. Och Björklund är ju som han är... Kanske kan de vinna tillbaka några väljare, men å andra sidan, förlora fler när de ägnar sig åt pajkastning och kritik istället för vilken politik de vill föra.
      Reinfeldt kanske binder ris åt egen rygg? Inte mig emot....

Men nog är det ett annorlunda Sverige nu än   för tio år sedan? Tänk bara på arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och vilka lagar och regler som styr deras verksamheter. Vi kan ta två exempel.
    En man som äter 25(!) mediciner om dagen och dessutom har tjocktarmscancer med 10-15% chans att överleva. Honom vill de ta ifrån sjukpenningen! Trots läkarintyg.
     En annan som var mer eller mindre förlamad  tyckte man att han kunde kanske ligga och arbeta.
Ni hör ju själva hur korkat det är!
     Samtidigt så har en man i Malmö med autism, säkert någon bokstavskombination också vårdare för 400.000 kr i månaden. Ändå kan han misshandla människor, bl.a  två 5-åriga flickor och en 90-årig dam. Får han något straff? Inte då. Detta har pågått i 10 år. Den mannen ska naturligtvis vistas på en mentalsjukhus eller liknande och inte tillåtas gå lös. Kanske det sker om han dödar någon.
        Sverige är fantastiskt, eller hur?

Något annat som jag tycker är fantastiskt är denna politiska korrekthet som nu börjar gå överstyr. Man inte säga eller göra något förrän det blir rubriker i tidningar som om det gällde krig och folk bygger hönshus av en liten fjäder. Nu senast var det f.d kommentatorn som sa svartingar om AIK-spelare så att det råkade höras i radio. Olämpligt, visst, men att förbjuda honom att gå på AIKs matcher i framtiden är väl att ta i ? Om alla som sa något olämpligt eller nedsättande om spelare under en match, oavsett idrott, skulle stängas av, ja då blev det ganska så tomt på läktarna. Många  färgade spelare kan vittna om vad de får höra under en match, svarting är ett lindrigt epitet!
   Någon sa en gång att säger man nåt elakt om en synål kan man ge sej fan på att det kommer en enögd jävel och klagar.  Hur rätt hade inte han?

    F.ö så gläds jag åt att GIF är nästan helt klara för allsvenskan även nästa år och att BIF ligger högt i elitserien.   Bara nu NHL kom igång så man slapp tjafset om lockoutade spelare...