Ja våren kom i år också, fast än kan det bli bakslag, det har man ju sett förut. Men det är ju roligt så länge det varar, som pigan sa...
Så har man då kommit igång med memoarerna, ja, jag har inget bättre namn på det. Men det får bli som det blir.. Det är lätt att minnas det mesta- än så länge är det bara de första 7-8 åren. Jag har börjat lite allmänt i kapitel 1, det låter stort, inte sant ? men memoarer brukar ju inte vara i exakt tidsföljd, man får göra återblickar med detaljer för att fylla ut handlingen.
Nu siktar jag inte på De nios stora pris, Augustpriset, eller annat. Det är väl mest för de närmast sörjande man skriver. De är ju få, så det bör gå fort....
Jag tänker heller inte avslöja några stora skandaler , inte en små, helt enkelt för att det inte finns några..
Namn förekommer, det är oundvikligt, men inte i några kränkande eller förnedrande sammanhang. Skulle det vara så att någon tar illa upp, så finns det skäl eller är ett måste för händelsernas skull. Det finns ju anhöriga som kan ta anstöt om en person är död och inte kan försvara sig. Men risken är mycket liten att det förekommer något sådant! Det mest pinsamma handlar troligast om mej själv...
Det viktigaste är att försöka förmedla det 50-tal jag växte upp i, tonåren med tjejer, musiken och filmer. Ja, det liv som skiljer mycket sej från det i dag, särskilt för oss som växt upp på landet. Lumpen måste vara med. Hur många vet att det ordet kom till på 20-talet då man tillverkade uniformer av just lump?
Det här får ta sin tid, som tur är har jag ett bra bollplank, tillika recensent och samtalspartner i min sambo.
Hon ser fel, ställer frågor och tycker ibland att : det här måste också vara med. Det är mycket värdefullt.
Trots att vi har varit tillsammans i 25 år har vi fortfarande mycket att prata om. Varje middag hittar vi samtalsämnen,stort som smått, alltid intressant. Hur många har det så ?
Klockan är 18.30 den 22/3 och det är fortfarande skönt ute!
Snart dags för nyheter. Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar