Ja, dagen för avfärd- för gott- till Gävle är 3 dagar borta, packningen är så gott som klar, bara småsaker kvar, men vissa saker behövs för att kunna fungera in i det sista. Det bli alltid en låda med blandat innehåll. Huvudsaken är att kaffebryggaren, kaffet rena kalsonger, strumpor och nån tröja är lättåtkomliga. Sen har jag hela november på mej att packa upp resten.
Åker upp en dag innan flytten för att ordna med köpet på banken, då tar jag med så mycket jag kan
av diverse... viktigast är alla papper- och nyckeln till lägenheten- fick en i förväg så jag kan ställa in en del.
Men det kommer att kännas konstigt, nya grannar, nya butiker, jag som kan - nästan- blunda när jag är på Ica Maxi och handlar...
Det är trist att lämna nu när Haninge är inne i ett expansivt skede med Vegastaden, förtätning av centrum,utbyggnad av Port 73 området, fast det dröjer nog några år. Intresset för stadsbyggnads- och trafikfrågor har jag kvar från jobbet i stan. Men trafiken i sej, den kommer jag inte att sakna!
De senaste åren är det fullt på Gudöbroleden genom Haninge tidigt på em, fullt på parkeringarna, både vid Ica Maxi och Port 73. När arbetar folk egentligen? Till jul öppnar systembolaget en butik i Ica Maxi, vad ska hända då?? Tur ändå att det finns en fil så vi (de) som bor i Söderby kan komma förbi, så var det inte från början, då fick vi sitta i bilkö, men efter ett brev till kommunen och Pelle Svensson (S) så tog det bara några veckor så fanns en fil förbi Maxi ! Han lyssnade och sa: det ska vi ordna! Så det är jag stolt över att ha fixat. Vox populi ska man inte underskatta*.
Men det jag mest av allt kommer att sakna är närkontakten med familjen, särskilt Leo, Kesa och lilla Leia som är mitt lilla hjärta. De övriga också så klart, men Leo har ju mest varit " min", han bodde hos oss på heltid, jag handlade och lagade mat åt oss två när Kristina jobbade, de andra kom varannan helg de första åren, då hade vi trevliga middagar och umgicks!
Kristina är naturligtvis den viktigaste, vi har ju daglig kontakt, kommer att ses 1-2 ggr/ månaden.
28 år tillsammans suddar m,an inte ut, särskilt inte med våra gemensamma intressen, konsten, musiken och naturen och- inte minst alla skratt, något som vi haft dagligen under våra samtal vid middagsbordet.
Ja, ett bra liv, och ett bra jobb som jag trivts med, många fina arbetskamrater och kollegor på de olika förvaltningarna.
Men nu börjar en ny fas i livet, vi får väl se hur det blir. Men skrivandet ska jag fortsätta med, än finns mycket att berätta om arbetslivet, ASEA, Volvo, SJ... Man får se till att bli gammal så man hinner med allt, och att minnet fungerar..
Vi får se när jag återkommer här...
** Vox populi = Folkets röst
Pennfäktarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar