fredag 28 september 2012

Fredagsfunderingar om lite av varje

September är snart slut och om någon vecka kan man packa in altanmöbler, grillen och verktyg.
   Återstår bara städ- och fixardag i området. Inte så mycket i år av större arbeten, några häckar som ska radikalbeskäras och markarbete på en innergård. Men jag kommer att göra lite i förväg så att vi hinner med allt, eventuellt ta hjälp av en granne, tillika Gävlebo och Brynäsare. Så ni förstår att de finns bra människor i föreningen....  Även om det är rätt så stor omsättning, två grannar flyttar inom kort. Det är väl 7-8 stycken varje år som flyttar- av olika orsaker. Men vi blir kvar!

     En som inte blev kvar var ju Håkan Juholt, nu kommer han ut med en bok om sin korta tid som partiordförande där han gråter ut om hur dumma många var mot honom, Jämtin, Östros och Österberg är tre. De två sistnämnda hade väl egna ambitioner att bli partiordförande. Jämtin.. om jag säger så här: ställ henne mot en grå vägg och hon syns inte... Nu vet ni vad jag tycker.
    Nu blev det istället en Metallordförande i toppen. En kille med skit under  naglarna som även kan snacka med näringslivet. Och bemöts med respekt av detsamma. Något Reinfeldt bör vara uppmärksam på om han vill vara kvar, även om vi är många som hoppas på motsatsen.
  
     Andra som ger ut böcker är kändisar som egentligen inte säger något intressant är ju Körberg, Magnus Hedman- vad nytt har de att komma med? Sedan har vi riksmartyren Marcus Birro som älskar att tycka synd om sig själv. För att inte tala om alla kokböcker  som ges ut- även här finns en del kändisar som tydligen har behov av att synas och förlänga karriären.. Jag säger som Carl-Gustaf Lindstedt : Att rita en skinksmörgås är som att skriva kärleksbrev. Detta apropå kokböcker. 
     För att inte tala om alla dessa TV-kockar! är inte marknaden mättad (!) snart på den här typen av program, särskilt sådana där det gaps, stressas och skriks.. Gordon Ramsey, säger bara det!  Att ingen har kört ner en stekpannan i halsen på den mannen!   Tacka vet jag Mat-Tina och Anne Lundberg med den Argentinskfödde skeppskocken Germundio Samudo. Hoppas jag stavat rätt  nu!

  Felstavningar, undvika syftningsfel och andra språkliga grodor ser man dagligen i tidningar. Jag har sagt det förr,(ja, skrivit då! ) att dagens journalister tydligen inte läser svenska under utbildningen, man samarbetar heller inte med rubriksättare eller med de som skriver text till bilderna. Sedan finns det redigerare som tycker att de ska in och peta i texter vilket ibland leder till fel. Det har bekräftats av de jag kontaktat, bl.a på Aftonbladet.    Jag kanske är överdrivet noga, men det skaver i mina ögon när man skriver hans istället för deras, dem istället för de. Skriv dom istället! T.ex: dem ska inte göra så, han skickade barnen till hans mor. Märker ni hur konstigt det ser ut, eller har jag helt fel? De och deras hade varit ett bättre ordval, tycker jag. Har en känsla av mina lärare, Aina Källström, Roland Broman och Folke Bergsten, håller med. Mycket kan väl sägas om dem, men de var noga med språket i alla fall. 
   Slutligen, apropå böcker och språk, snart är det dags att få ta del av boken om Norrsundet och bruket som jag har varit med och skrivit. Det ska bli spännande att se hur mycket av mina texter som kommit med. De har naturligtvis redigerats och kortats för att passa in. Men det gör inget.
     Att jag skriver om sågen, Norrsundet och människor jag växt upp med och arbetat med har jag främst två människor att tacka, Sune Nyström, en mångårig arbetskamrat granne och vän, samt Erik Hagsten, morfar till en god vän. Dessa två har berättat mycket om gamla tider vilket gjort att jag lärt  mig mycket, framförallt att lyssna på äldre. Men jag önskar nu att jag hade börjat tidigare, tänk dessa gubbar på brädgården när jag började arbeta! Vilka historier de kunde, om slitet i arbetet, kampen med att bygga egna hem och mycket annat. Jag hoppas att de yngre lyssnar och lär av de äldre som finns kvar, om livet i fabriken och sågen och hur samhället såg ut på Wallenbergs tid. Mycket var bättre förr, även om arbetsmiljön inte var det. Men kamratskapet och bruksandan var bra, som jag minns den.

Inga kommentarer: