Söndagsfunderingar....

Halva sommaren har gått, och det finns så  mycket att skriva om.jag vet knappt var jag ska börja.
Politik och pengar, det kan man alltid tycka något om, så det får väl bli det i början.

    Nu har man inom SOK vaknat och vill ha vinter-OS till Sverige 2022.  Jag blir så trött! Räcker det inte med att tokstollarna i Östersund skämt ut sig - och Sverige- ett antal gånger?
    För det första, Sverige är ett för litet land- ja, jag vet att Lillehammer  hade OS i Norge 1994. Men det var då, snart 20 år sedan. Sedan dess har OS vuxit, vi försökte ju att få sommarspelen 2004, men det blev inte av. Tack och lov.
   Idag, att försöka få OS 2022 till Stockholm lär väl vara ett Sisyfosarbete av gigantiska mått. Bara kostnaden, minst 10 miljarder borde avskräcka. Sedan har vi det viktigaste av allt: Infrastrukturen! Vi har visserligen byggt färdigt  Citybanan, Förbifart Stockholm.... ja kanske. Men det räcker nog inte med tanke på att trafiken idag är ett rent helvete, ursäkta språket! men jag märker skillnad på bara de 2/12 år jag varit pensionär. Eller om det är jag som glömt... Nåja, en del trafikproppar beror väl på bygget av Norra länken och bygget av Karolinska. Men, i vilket fall som helst, 10 miljarder - som säkert blir det dubbla innan det är klart- borde avskräcka. Det finns mycket viktigare saker att lägga pengarna på, sjukvård, skola kollektivtrafik och bostäder. Om bara Stockholmare bar kunde ge fan i att överklaga allting. Se på Slussen, den har ju varit på G i 15 år, jag har ju genom jobbet kunnat följa turerna, sett arkitekttävlingars förslag  o.s.v. Årstafältet är ett annat projekt som kostar er tack var överklaganden och rättsprocesser.
    Så nog finns det bättre ställen att lägga 10 miljarder på. Kultur och idrottsministern är också emot det, regeringen är inte beredd att backa upp en ansökan idag. Det är väl det enda kloka hon sagt. Men ändå.. nu lär väl inget ske förrän efter valet och vi vet ju inte om hon sitter kvar då...

   Ett annat gigantiskt slöseri med pengar sker i de statliga myndigheterna. Här anlitas firmor och lobbyister för att med skattemedel marknadsföra, medeiträna och köpa in reklamsaker, bl.a slipsar för 60 000 kr!
Värst är Abetsförmedlingen där Bermudez Svankvist bränner pengar som den värsta Gudrun Schyman.
Hon anlitar byråer för att skriva artiklar, medieträna henne så hon kan svara på frågor från journalister.
   Även en höjdare på karolinska instutet anser att de behöver hjälp med att att få politiker och vårdbolag att förstår hur viktigt arbete de gör  och att det behövs pengar till än det ena, än det andra.
    Kan man inte klar det själv, med den utbildning och den kompetens de ( förhoppningsvis)  har, då undrar jag om de är lämpliga för sina poster.
   För övrigt så utgår jag från att alla myndigheter har kommunikatörer och presstalespersoner anställda. Så vad gör dessa? Ofta är det folk med journalistutbildning på de posterna. Kanske dags för internutbildning?

  Till sist: jag är också trött på alla kändisar, skådisar och artister som  vänder ut och in på sina privatliv, det är övergrepp, våldtäkter, alkoholmissbrukande föräldrar och barnhemsliv. Det har nästan blivit en tävling om vem som haft det värst. Det finns en klassisk Monty Pyton-sketch om detta, de kanske har hämtat sin inspiration därifrån?    Jag undrar, har de tänkt på anhöriga och släktingar känner inför detta, att få höra och läsa om det som varit? En del kanske har varit ovetande eller lyckat glömma och kanske inte tycker att familjetragedier- för det är det- är något som hela Sverige bör ta del av.
  Ta en artist som nästan skröt i radio att hon som 13-åring stal pengar för att ta taxi så hon kunde ha sex med en 20-åring! Varför berätta det för alla?   Gå i terapi istället om det nu ska pratas om det.

     Själv har jag haft en i många stycken fattig, men lycklig barndom, trots att jag blev faderlös vid 7 års ålder. Om jag får skryta, det har gått bra ändå.