Den senaste veckan har det hänt en hel del på olika håll och av olika styrka och i helt skilda sammanhang.
Men en sak har de gemensamt: hat, hot och våld ( hot om i alla fall)
Vi kan ju börja så långt bort det går. Nord Korea, ett land som styrs av en galning, den 3:e generationen.
Till sin hjälp har han lika galna militärer. Landet står på randen till att starta ett krig med oöverskådliga konsekvenser. Den stora frågan är hur långt deras enda allierade, Kina, kommer att gå i sitt stöd. Har de råd att låta landet hållas ? samtidigt är de måna om att ha en buffert mellan sig och USA och kanske främst Syd Korea. Ingen vet väl egentligen heller hur pass bra deras vapen är, de flesta är ju gamla och omoderna, hur mycket ammunition de har till dem är väl också oklart.
Vad man kan vara säker på är att om det bryter ut, så kommer världen att påverkas på olika sätt, ekonomiskt och politiskt, mänskliga tragedier ska vi heller inte bortse från.
Tokyo och Söul är väl två städer som kommer att attackeras först, frågan är om Nord Koreas missiler når fram till USA. Tidigare ledare har ju skramlat med vapen men sen dragit tillbaka dem när de fått lov om hjälpsändningar med mat och andra förnödenheter. Men den nuvarande ledaren verkar vara mer oberäknelig. Så vi får väl se var det bär hän..
På hemmafronten, i Göteborg närmare bestämt, har S haft kongress. Som vanligt med många starka stridiga viljor som vill ha igenom sina förslag. SSU har krävt hårdare tag i arbetsmarknadspolitiken, jobbgaranti inom 90 dagar. Det gick efter en del diskussioner. Valberedningen har också bråkat sej igenom diverse kandidater från arbetarkommuner runt om i landet. " Alla" vill ha sina kandidater till partistyrelsen och i VU. Stockholms arbetarkommun har dominerat och lanserat och fått in en omdiskuterad person, Mustafa Omar som visar sig vara antisemit och till Islamiska församlingar bjudit in riktigt skrämmande mörkermän.
S blev ju av med Reepalu i Malmö som har uttryckt sig på sådant sätt att judarna reagerat, alltså är han antisemit. Enligt dem.Därom vet jag för lite, men att han avgick som kommunalråd i Malmö tyder på att han har åsikter åt det hållet. Även om han anger andra skäl till att han lämnat sin post. Men nu läser jag att han sitter med i valberedningen. Hur det ska tolkas överlåter jag åt andra att bedöma. men jag vet vad jag tycker och tror. Men debatten lär nog fortsätta om Omars vara eller icke vara i partiet Nu har jag inget emot muslimer, tro inte det, men de ska ha värderingar som stämmer med partiet, något Löfvén också sagt, men inte med någon större övertygelse i rösten tycker jag. Bra att Mona Sahlin sagt i från, men Göran och Ingvar, var är ni? Mesen Jämtin ska vi inte prata om, men hon har ju bakgrund i arbetarkommunen i Stockholm så..Där f.ö två riktiga politruker styrt, Bo Ringholm och Dag Larsson.
Det tredje jag tänker på är AIK. Något jag inte har för vana att göra vill jag säga.
Efter Uppdrag gransknings reportage börjar jag fundera på vart AIK är på väg. Svajiga uttalanden av sportchefen Wesström, den förra avgick hastigt någon dag innan tv-programmet, men inte p.g.a programmet. Säger han. AIK´s ordförande Segui, med bakgrund som inte tas fram, underligt nog, försvarar supporterklubbarna, tycker det är bra att de finns, en Firman Boys har inget med klubben att göra, o.s.v, o.s.v. Vad sa Rellingen: fan tro´t. Att supportar talat om för klubben hur de ska hantera spelare och kontrakt är också känt. Och vad som kan hända om inte, låt vara att man får läsa mellan raderna, men budskapet har nog gått fram..
En spelare säger att de har dialog med supporterklubbar " annars kan de bli arga" . Om det inte är det
ytterst beviset på att de, spelare och klubben, inte kapitulerat för hot om våld, så vet inte jag . Tycker mest synd om Mr AIK, Lennart Johansson...
Detta om hot, hat och våld. Nu väntar jag på 1:a finalmatchen mellan SAIK och Luleå, hoppa bara att vi slipper det som jag skrivit om och får njuta av bra hockey. Med svart-gula ögon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar