Ett litet påskevangelium..

Det är långfredag och det är en kylig sådan, kalla nordvindar fast solen skiner bland tunna molnskyar.
   Men till skillnad mot barndomens långfredagar så är det full fart i trafiken och i affärer. Ja inte på systemet, någon ordning får det väl ändå vara! Det ser både Luther och nykterhetsnämnden till. Finns den kvar förresten?

   När man var barn på 50-talet då var det STÄNGT. Och tyst, och grått. Kan inte minnas en långfredag då solen sken. Det kanske var förbjudet?? Vad vet man.
    Inga affärer var öppna, inget på radion förutom psalmer och sorgemusik- ja man uppfattade den så.  TV hade man inte, men om... då hade man väl på sin höjd visat en högmässa, lika lång och tråkig som långfredagen...Det fanns ju bara svart-vit TV, så gråskalan var naturlig så att säga. Ja, det fanns väl några som hade TV då, kanske de hängde en duk över den så att den inte syntes..
   Vi barn gick  runt på byn i en fåfäng förhoppning att något skulle KUNNA hända. men icke! Vi irrade runt som osaliga andar och med hålögda blickar letade efter... ja något.  Ofta fick man en känsla att Luther stod bakom en husknut eller ett träd för att se om man skulle råka skratta. Risken för att det skulle ske var minimal, jag lovar.
  Nej, efter ett tag så var det bara att gå hem och läsa en bok. T.o.m det kändes syndigt. Som jag minns  det i alla fall.  Jo, en ska kunde man göra, att gå till lagårn och mjölka korna, kanske rykta dem. Köra ut dynga och ge dem hö kunde man också göra. Hästarna, de skulle också ha vatten och hö, grisar och får, så länge de fanns, utfodrades också.  Det här var mer ett jobb  än ett nöje, man ville ju hjälpa mamma lite. Samtidigt var korna, ja särskilt en av dem, som ett husdjur som man särskilt månade om. 30 Gullan, så hette min favorit som jag följde från kalv till ko. Så nog fick man långfredagen att gå.

    Dagens påskhelg har inga som helst likheter med 50-talets. Men nog önskar man att det vore lite lugnare tempo. Inte bara just i den här helgen, utan helger överhuvudtaget. Det ska handlas, resas och man ska äta och dricka - ofta alldeles för mycket. Tyvärr ofta i samband med bilkörning. Ja, trafiken är hetsig i helgerna, alla ska fram så fort som möjligt. Och gärna samtidigt.

    Inte för att jag vill ha tillbaka 50-talet med den Lutherska andan i helgerna, även om mycket annat var bättre då. Nej, ett lugnare tempo är vi nog alla i behov av, då kan vi njuta av livet på ett bättre sätt.
    Nu ska jag, efter dagens promenad läsa tidningen och lyssna på musik. nej ingen sorgemusik, utan lite stillsam jazz, kanske Ellington eller Baisie.
   Så glad påsk på er alla!