Gott Nytt År - nu tar vi nya tag...

Men först några rubriker:

Vintern är tillbaka med kyla.
( Men var kommer den från? Ryssland, Polen?, säg det Aftonbladet!)

Internkritik inom C om det nya idéprogrammet- partiet riskerar att splittras.
( - Ja, snart kan de ha årsstämma hemma hos Annie Lööf i Maramö )

Tre Kronor föll mot USA i finalen, fick bara silver i junior VM
( U 17-laget vann VM guld i USA mot Ryssland, blev bara en Liiiten notis i Aftonbladet!)

En bekännelse från en bloggare: jag är Anglofil - till 90%
( 10% avdrag för dåligt öl och vänstertrafik)

Det här tarvar en förklaring, bloggaren är jag själv och jag gillar alltså det mesta med England. Jag har vuxit upp med Enid Blyton och Richmal Crompton och deras figurer i bokvärlden, i tonåren blev det P G Woodehouse, sedan Dickens, Winston Graham, A J Cronin och RF Delderfield. Deckare av Margret Yorke, Christie, Sayers, PD James m.fl.
   TV´n influerades man också av, Vem minns Ian Dunlop som satt i en länstol och sa: God evening, say after me...han skulle lära oss engelska. Men det var TV-serierna man fastnade för, Dr Finlay (Cronin), Forsythesagan, Familjen Ashton, Tommy Cooper, Ronnie&Ronnie, Busskisar, Krutgubbar, Onedinlinjen..javisst herr minister..ja det finns mycket att välja på. Min absoluta favorit har inte visats i svensk TV: Only fools and horses med David Jason, en kultserie i England. Jason har har dessutom spelat  Frost, en bra polisserie. Konstigt, de flesta polisserier har bara ett namn, Frost, Morse, Lewis, Wexford.
     Jag nämnde Forsythesagan, jag gillar Downton Abbey också! Utmärkta skådespelare och bra manus. Naturligtvis var det inte alls så här idylliskt i verkligheten, långt ifrån, det är ju teater. På något vis känner jag mej hemma i den tiden, kanske har jag varit engelsman och levt på 1800-talet, I Dickens London, eller bland bönder i yorkshire. Det känns i alla fall som många av de här figurerna blivit vänner på något konstigt sätt..

   Vänner.... ja, det har man många nya tack vare facebook som så många skäller på. Det beror väl på hur man använder det?  Själv har jag återupplevt en hel del och lärt mig mycket nytt tack vare de grupper jag är med i, Vi som var i Hamrånge/ Norrundet och : Du vet att du är från Gävle om..
   Här har jag återknutit kontakter och fått nya sådana som jag har glädje av.   En mängd foton har väckt många minnen  till liv och gett  perspektiv på hur det såg ut förr, både i Hamrånge och Gävle.
   Fotona väcker också lusten att skriva när man ser vissa foton, människor och händelser dyker upp.
Det har skrivits mycket historia om hembygden (-erna), men det finns ännu mycket kvar att berätta för kommande generationer. Jag kan nu tycka det är synd att man inte frågade mer när man var ung, men så är det, den tid man lever i är ointressant just då. Det är något man upptäcker i vuxen ålder, så det gäller att skriva ner det man minns medan man har minnena kvar. Framförallt, spar foton och skriv på baksidan vad/vilka det föreställer. Inte lika lätt när det digitalt, även om det är lätt att ta utskrifter.

  Jag började med januarikylan, det är visserligen bara -4 nu, men det är en rå fuktig kyla och disigt. men det får inte hindra mig från en stärkande (hmm...) promenad. Den är nyttig för lungorna, benen och aptiten.